Därför trodde jag att detta skulle bli en riktig skitdag, men faktiskt blev den rätt bra trots allt.
Jag kände att jag ville vara själv denna dag så jag lämnade hund och familj hemma och drog iväg på en mindre släktforskarresa.
Jag började vid Vaksala kyrka där min farmor och farfar ligger begravda.
Jag styrde kosan vidare mot Krusenbergstorp där min farfar Olle, farfars far Knut, farfars farfar Fredrik Axel och farfars farfars farfar Pehr har bott och arbetat.
Jag åkte först till Alsike kyrka för att hitta farfars far Knut och farfars mor Alfridas grav.
Knut var den sista skogvaktaren på Krusenberg, men han var även kyrkvaktmästare på äldre dagar. Hans far Fredrik Axel som var gårdsskomakare på Krusenberg, har även han varit kyrkvaktmästre i samma kyrka.
Så jag tänkte att kanske finns det mer information om dem i kyrkan? Jag frågade en nunna i klostret bredvid kyrkan om hon visste om något av intresse fanns. Syster Karin halade snabbt upp en telefon och ringde till en tant som bodde i närheten.
Vips satt jag i krutgumman Emmys kök och det visade sig att hon hade känt både min farfar och hans syskon och Knut och "Frida". Deras familjer hade umgåtts i alla år då de också var boende på Krusenbergs ägor.
Emmy har idag vallat mig runt i alla torp där mina släktingar bott. Gett mig information om dem jag inte vetat, och i alla torp har ägarna tagit emot med öppna armar, låtit mig fotografera, intresserat sig för min släktforskning och hälsat mig välkommen tillbaka.
I Udden bodde min farfars farfars farfar Pehr Stavbom
I Staffansberg har min farfar Olle, hans föräldrar Knut och Frida OCH Knuts föräldrar och syskon bott SAMTIDIGT i början 1900-talet. I ett rum och kök...
I Moran har min farfars farfar Fredrik Axel (gårdsskomakaren) bott en kort period.
Moran bjöd på 6 söta hundvalpar också... ♥
I det sista torpet Moralund, där även min pappa tillbringat barndoms jular med Knut och Frida blev ägarna så glada över mitt besök och så pass intresserade att de bestämde sig för att börja kalla den ursprungliga delen av torpet (de hade byggt till torpet, så att man ändå såg var den gamla delen var) för "Knuts stuga" till minne av min fafars far som alltså var den sista skogvaktaren där. Kul!
Hunden Elsa Karlsson tog emot på trappan. (Jo hon hette så enligt ägaren :))
Emmy upplyste mig dessutom att farfars farfars gravsten fortfarande fanns kvar på kyrkogården, även fast den inte längre stod på ursprungsplatsen Så det blev en sväng dit igen för fotografering.
Om man i himlen kan påverka det som sker i det jordiska tror jag att det var pappa som såg till att jag träffade Emmy idag. Var det inte det hade jag tur som en tokig ;)
