Rövarbandsbesök

Idag har sorken varit här med rövarbandet. Sorken ville prova lite Rally med grabbarna.
Det utlovade regnet uteblev så det var lite varmt nere på banan så Dino var inte så "på". Jag gick då och tog pudelMattis och tränade lite med istället. Men tänk att då blev Dino VÄLDIGT uppe i varv och skällde hela tiden. Jag ignorerade honom en stund men gick sedan och hämtade honom, och tänk att efter lite konkurrens om sin matte så kan man orka träna lite även fast det var varmt! ;)
Dino och Mattis lekte en stund också, medan resterande delar av rövarbandet fick titta på:

Rally och Agility träning

Igår var det Rallykurs som gällde igen. :)

Vi har haft jätteroligt med denna Rallylydnad nu, jag och Dino. Jag tror att han tyckt att detta varit den roligaste träningen vi gjort hitintills. Förutom att viltspåra, men då har det inte känts som att vi haft roligt "tillsammans" för han blir så inne i sig själv när han spårar.

Rallylydnanden är dessutom perfekt om man har dålig fantasi när det gäller att variera sig när man tränar, jag kan känna att jag har det ibland när vi ska träna. Jag nöter gärna samma sak för många gånger och det passar inte en lapphund.

När vi har tränat var skylt för sig har Dino ofta blivit lite ointresserad och nosig. Men när man sätter upp en bana så att man kör kanske 10 olika moment efter varandra är han "på" och visar hur kul han tycker att det är.

Efter förra kursomgången skrev jag ut alla skyltar och tränade en del hemma. jag har dock inte dessa skylthållare och därför lade jag ut arken på marken istället. Dino var lös och strosade i sin egen värld trodde jag, när jag gjorde detta. Men när jag vänder mig om ser jag hur han springer mellan dessa ark och ställer framtassarna på dem en efter en. Jag hann undra vad sjutton han höll på med innan det plingade till.
När jag klickade in honom för över 2 år sedan lärde jag dessutom in att markera musmatta. Detta har vi inte gjort sedan dess. Men nu trodde tydligen Dino att jag spridit ut 10 musmattor som skulle markeras en efter en.
Jag fick mig ett gott skratt åt hans uppfordrande ögon som tyckte att han var värd Frolic för varje ark han ställde sig på.

Efter kursen igår gick vi till klubbens agilitybana. Jag har inga kontakthinder hemma så vi övade dem lite.
Bommen - inga problem jag har en bomliknande planka hemma, även fast den är MYCKET lägre. Men i stället är en riktig bom bredare så det var som rena ramma E4:an för honom.
A-hindret har han bara provat en enda gång för ett par år sedan, och det kom han tydligen inte ihåg, för det var som att han inte fattade att han skulle upp på den "väggen" fniss.
Men efter ett par försök så gick det bra. Han såg lite förvånad ut när han var på toppen första gången. Men sedan tyckte han att det var roligt.
Vippbrädan. Den som så många hundar blir rädd för så jag var lite tveksam till om jag verkligen skulle ge mig på den utan hjälp av någon som "kan", men det gick också bra. jag höll lite i den så att den inte skulle slå ned för fort och hårt, och sista gången vippade han den själv.
DUKTIGA LILLA LAPPFJANT!!!
Vet inte hur många gånger jag har konstaterat att han kan mer än vad jag tror. Jea MÅSTE träna oftare med honom, det är så jäkla "asaroligt" som lillhussen brukar säga. :)

Midsommar vid kusten

Dino midsommarfin ute vid kusten


Jag, Max och Dino tog vårt pick och pack och hämtade upp två av mina syskonbarn och drog ut till mina föräldrars stuga vid kusten. Där har vi firat midsommar med god mat och dryck. Båttur med fiske och dans runt midsommarstång.

I ärlighetens namn dansade vi inte utan vi tittade mest på.
Men krans på huvudet hade jag iallfall; :)


Vissa tog även ett dopp i havet men det var KALLT!!!


Dino som inte förstått tjusningen med att bada stannade på bryggan


Annars tillbringade han den största delen av helgen med att spana efter mormor och morfars katter.
Här ligger han och vaktar kattluckan. Kommer de aldrig hem?!


Man blir trött av att titta efter katter...


Själv var jag tvungen att visa vem som är bäst på hästskokastning


Så här såg det ut när jag hade kastat:


Och såhär såg det ut när de andra hade kastat:


Ja,ja för ordningens skull får jag väll medge att farsan vann, men det var bara för att jag LÄT honom göra det, gammal som han börjar bli... ;)

Vi hade tur med vädret man ett par kortare skurar kom det på lördagen. När sedan solen tittade fram igen rykte det om stenhällen framför stugan.

Rallylydnad

Igår började vi på Rallylydnadskurs på Otbk. Det var super kul! :)
Jag har tänkt i flera år nu att jag borde bli medlem där, då det är rätt nära dit och för att kanske träffa på lite folk att träna och prata hund med. Jag har dåligt med hundintresserade i min närhet nämligen.

Nu blev det av mycket tack vare Larsson (Ysterkvistens matte) som peppade mig till det när hon var där och gick kurs för Kent Svartberg.
Det som också är bra är att jag nu som medlem även kan åka dit när jag vill och träna på deras agilitybana. Jag har själv inte alla hinder så det blir bra i höst när jag är ledig och lillhussen är i skolan. :)

Rallylydnaden tror jag kommer passa mig och Dino perfekt då den inte är lika petig som den klassiska lydnaden. Dock finns det en hel del att jobba på ändå... som att hunden ska sitta rakt bredvid mig t.ex. ... Dino svänger alltid ut rumpan när han sätter sig och jag vet inte hur jag ska få honom att sluta med det?! Hjälp och tips tack!

En av kursdeltagarna frågade hur kursledaren menade med att hunden måste sitta rakt. "Äh, jag kan visa hur det INTE ska se ut" sa jag... Fniss, och det gjorde jag.
Dino kom in och satte sig med utsvängd rumpa som vanligt, och då sa hon skrattande att hon förstod vad som menades. :) Sedan utbrast hon: Men titta nu sitter han RAKT!!! Jag tittade ned och visst gjorde han det...
Perfekt rakt hade han satt sig vid min sida, men det var bara en liten detalj... Han satt med rumpan åt det håll som nosen borde ha pekat...
Joråsåatt...

En liten uppdatering...

Vad hände sedan med apporten då?
Jo, Jea mailades lite med Bitte som sa åt Jea att låta Dino hoppa över hinder med apporten i munnen på en gång. Det är ett elitmoment så Jea sa skrattande att hon skulle prova, utan någon som helst tro på att det skulle gå. Men Bitte är inte någon som lite försiktigt piper fram "snälla lilla Jea du kan väll prooooova, en gång i allfall..." Nej, när Bitte säger något så är det snarare: "GÖR!".
Så Jea gjorde... Ja först gjorde Jea ett lydnads hinder, här dög det inte med ett agilityhinder kände hon... OCH DINO GJORDE!!!! FY FAN VAD HAN ÄR BRA!!!! Han hoppade så fint med apporten i munnen.
Elitmoment, jag säger bara ELITMOMENT! Ja än en gång finns ingen plats för ödmjukhet.
Jea tjoade och var glad och konstaterade att hon ännu en gång haft mindre tro på sin hund än vad hon borde ha.
Dock har han bråttom att lämna av den, och har inte tid att sätta sig snyggt bredvid mig. Så nu måste vi öva på att hålla och att göra saker med apporten i munnen. Dino är av manligt släkte och har svårt att göra två saker samtidigt, som t.ex. hålla i apporten och sätta sig på en gång...

Helgen har gått i arbetets tecken. Något ovanligt hände i helgen, jag fick nämligen finbesök av Lotti och Hovis. De var i Uppsala på bröllop och vill träffa även lilla mig. :)
Tänkt vad bloggvärlden kan vara rolig, man börjar läsa någons blogg i en annan del av landet, och vips så har man dem i fikarummet på jobbet. :)
De var supertrevliga och Jea skötte sig och verkade någorlunda normal (tror hon). Strax innan stod jag och arvtagerskan och sjöng gamla Noice låtar framme vid kassan... Tur att de inte kom just då... ;)

yes, YES, YYEESSS!!!!

Fan vad jag är glad! och BRA! och finurligt påhittig!!!!!
Ja här finns absolut inget utrymme för ödmjukhet.

Som jag har tragglat och klickat och uppmuntrat Dino att ta metallapporten. Men icke sa nicke, han puttar bara på den och gör ingen som helst antydan att försöka ta den i munnen. Periodvis har jag gett upp och lagt den på hyllan. Så idag när jag letade upp klickern som också legat på hyllan ett tag (av ren lathet) råkade jag stöta på metallapporten.
Återigen kom tankarna upp hur sjutton jag ska få honom att ta den i munnen. Men så tänkte jag VARFÖR tar han den inte? Plättlätt svar: han gillar inte hårda saker. Han är väldigt "mjuk" i munnen, gillar inte hårda leksaker, vill helst ha mjukisdjur att bära runt på - som han aldrig biter sönder.

Hum... Om jag lindar lite eltejp runt då så att han åtminstone inte känner metallen, bara så att han kommer på att det går att lyfta den?
Sagt och gjort, men icke sa nicke. puff och stöt men inget lyft. Den behöver vara mjukare! Tänkte jag.
Men det måste vara något mjukt som ändå sitter fast ordentligt, som inte snurrar på apporten...

DÅ kom jag på det! Självhäftande bandage!

Jag lade rullen med bandage på marken och sa apport (som han redan vet vad det betyder), inga problem upp med rullen till mattes hand.

Sedan den inlindade apportbocken...
"Apport!"

Viss tvekan.. "Ja ta den då!" uppmuntrade jag.

En minut senare:






Här har du matte, visst var det apport du sa?!

Alltså, EN MINUT SENARE!!!! Helt otroligt med tanke på hur lång tid jag försökt med denna j**la apport tidigare!!!

Sedan kom en granne ute på vägen som jag gick och pratade några ord med.
Vänder mig sedan om och möts av denna bild:


YYYYEEESSSS!!!!!

Nu undrar jag bara... hur lång tid ger jag honom med bandaget... När tar jag bort det?????

Insiktsfull husse...

Lillhussen har åkt med pissmyrans familj till deras nya stuga över helgen. Att han är i från oss är en rätt ny och ovanlig upplevelse. Det har inte hänt många gånger sedan han föddes. Att jag och hussen dessutom är lediga samma helg tillsammans är ännu ovanligare.
Efter en del velande om var vi borde passa på att åka när vi inte har lillhussen att tänka på, bestämde vi oss ändå för att bara vara hemma och slappa. Jag behöver verkligen vila min fot nu när jag är ledig från jobbet en vecka.

Vi slötittade lite på Göta kanal 3, där två boxerhundar vid namn Debet och Kredit spelade hundar i en överklassfamilj. Jag fnissade och tyckte att det var roliga namn.

-Nästa hund ska ha ett ROLIGT namn! Meddelade jag hussen ganska bestämt. (Han tycker att hundar ska ha riktiga "hundnamn")
Husse kliade sig i öronen och sa "nä nu hör jag inte riktigt, det måste vara dålig mottagning här inne i vardagsrummet!"
Det var det där men "nästa hund" han hade svårt att höra. Hundnamn hakade han dock snabbt på och vi spånade på roliga hundnamn på N. (Det blir en N-kull om Nemi behagar ha valpar i magen) Hussen glänste till och kom med en hel del roliga men inte helt bloggvänliga namn.

Sedan blev jag RASTLÖS. Ni som känner mig närmare vet hur svårt jag har att göra ingenting. Att VILA fötterna är en PINA för mig.
Men tänk att då glänste husse till igen! Hans förslag var att jag skulle dricka några glas vin för att slappna av "och tänk vad snygg du kommer tycka att JAG är sedan!" sa han och blinkade med ögat. En "win-win situation" lixom.
Och så fick det bli! Han är inte så tokig ändå den där hussen! ;)


Vad Dino gjorde?
Slappade i sängen. Han har de sista veckorna (sedan fästingarna har vaknat till) börjat uppskatta sängarna. I natt sov han i alla tre sängarna som för att vara riktigt säker på att lämna små äckliga djur överallt...

Förnedringens tid är inne...

Är det så här man behandlar sin KUNG?

Nä, fy fan säger jag bara! Jag tror att jag ska flytta in i grannens jordkällare istället... /KUNG DINO

Studentexamen

Igår var det studentexamen i Uppsala. Gatorna var fulla med diverse ekipage där fulla och glada studenter vrålade och skrek och spelade musik så högt att vi knappt hörde vad kunderna sa inne i butiken.
Jea tog på sig rollen som sur tant och gick och gormade över att dagens ungdom var så högljudd... Tyvärr klarade hon inte den vuxna rollen någon längre tid...

När frysbilen kom och Jea stod ute på gatan för att ta emot varorna stannade ett ekipage till utanför butiken en liten längre stund. Musiken dånade ur högtalarna och när Jea noterade att den nya chauffören i 60 års åldern började stampa takten lite, hängde hon på direkt.
"Jag tycker att vi skiter i det här och dansar lite istället!" Utbrast Jea glatt. Varpå Jea och chauffören skrattande utförde lite dansmoves. Studenterna på flaket jublade, och chaufförens finniga tonårspraktikant skrattade generat och ville nog helst sjunka genom jorden...