Hundskrämmare

Idag tog matte med mig till ett odlingsområde. Det ligger inte långt hemifrån oss men vi går sällan där. "Vi passar på och går där när odlingssäsongen är slut och ingen är där" sa matte.
Men tänk så fel hon hade!

Plötsligt när jag gick där och sniffade på alla nya lukter dök det upp en läskig gubbe, eller snarare ett monster skulle man nog kunna säga!!!
Han såg både stel och fladdrig ut på en och samma gång, och han hade satt tyg för ansiktet för att man inte skulle kunna se hans läskiga ansikte.
Han höll armarna rakt ut som om han var redo att ta mig.



Då tog jag fram min mörka röst och lät riktigt farlig för att försöka skrämma bort honom. Jag hoppade, morrade dovt och skällde argt om varann. Hade matte inte sett att det var jag hade hon trott att det var en arg Rottweiler sa hon efteråt.





Men inte hade han vett att fly därifrån ändå.
Och ännu mindre vett hade matte som fick för sig att hon skulle ha mig att gå fram till honom, men det kunde hon glömma. Ett monster vill man faktiskt hålla på lite avstånd!

Då gjorde matte något ännu mer vansinnigt. Hon släppte mitt koppel och gick fram till monstret.
"Det här är nästan som ett MH test!" sa matte och fnissade.
Sedan kastade matte ut lite Frolic framför henne och monstret och det gillar jag så jag blev tvungen att smaska i mig ett par. Men jag höll samtidigt noga koll på monstret så att han inte skulle kasta sig över mig.

Efter det envisades matte mad att vi skulle gå fram och tillbaka framför fågelskrämman som hon kallade monstret för. Hundskrämmare tycker jag hade varit ett mer passande namn, för inte tyckte jag att fåglarna som satt och pickade runtomkring verkade speciellt rädda.
När det gäller att skrämma fåglar är det bättre att de ber mig om hjälp för när jag rusar fram mot fåglar då blir de minsann rädda och flyr!


Efter en stund gick vi vidare och en bit bort stod ännu ett monster. Men nu hade jag vant mig vid monster så istället för att skälla på den så gick jag fram och pinkade på den!