Efter vissa påtryckningar...

... om att detta borde berättas på bloggen. Så ger jag nu efter för dem...




Vissa dagar vill jag helst inte synas överhuvudtaget, och vissa dagar är jag riktig "galen" och kan tänka mig att göra helgalna saker... Fniss... Och det gör jag också:

Fredag eftermiddag. Jag har precis slutat, sätter på mig jackan för att bli civil och går ut i butiken och handlar. Vid frukten framför speglarna står två tonårstejer fnissande med en mobiltelefon och ska ta kort på dem själva.

Då vet jag faktiskt inte vad som flög i mig, vad fan tänkte jag på? Svar: jag tänkte inte alls jag bara handlade.....

Jag hoppade fram framför tjejerna och kameran; lipar och gör v-tecken med båda händerna. Tjejerna ser helt chokade ut och står bara och gapar med munnar som fågelholkar. "Skojja bara!" säger jag helt allvarligt och rycker på axlarna och går därifrån. (som sagt de trodde att jag bara var en kund vilken som helst som hoppade fram, fniss)

Jag går därifrån på väg ut mot lagret och då slår det mig; "Vad fan gjorde jag?!". Väl framme vid lagerdörren skrattar jag för mig själv så att tårarna rinner. Ute på lagret väntar några jobbarkompisar. Jag berättar vad jag gjort och tillslut tjuter alla av skratt så det hörs ut i butiken.

När chefen fick höra det skakade han som vanligt på huvudet och sa; "Är det konstigt att man är trött?"