Min mormor är borta... Finns inte mer.
Min mormor med de goda kakorna (men ack så torra bullarna).
När jag på julaftonsmorgonen fick veta att hon gått bort var det svårt att ta det till sig. Och inte förrän idag efter begravningen när jag satt ensam i bilen på väg hem, kom känslorna över mig.
Tårar sprutade ur mina små ekorrögon.
Man kan tycka att om en person lever i 96 år borde den väl kunna ta 96 år till, när den ändå håller på ...
Jag undrar hur många gånger hon sagt "Ta en till kaka som sagt var, ta en till kaka!"
Min kakmormor med de grälla klänningarna, den stora humorn, goda kakorna - men ack så torra bullarna... ♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
:( Hittar inga ord men skickar en kram el flera!
Men vilka fina minnen du har av din mormor! Och så länge du minns hennes goda kakor och torra bullar, ja då finns hon ju kvar ändå.
96 är en aktningsvärd ålder!
Kramar från mig.
Tänker på dig.... Kram
Kram ♥♥
Men Jea! Här kommer en stor kram från mig också. Om du vill så skickar jag Briarden med ilbud direkt. Hon är väldigt bra att snyta sig..., nä, jag menar att gråta hos.
Tack alla. Det känns bättre nu :)
Och Bitte, NÄR KOMMER HON?!!!!!
*hoppar jämfota av förtjusning över att Cirkushunden kommer till JEA!*
Skicka en kommentar