Höggravid tjej möter gammal manlig bekant på ica;
Hej!!!!!!!!!!!! Det var länge sedan!
Ja tjena! Kul, är du tillbaka i sverige.
Ja jag vill bo här hemma nu när jag ska ha barn.
Ja jag blev också farsa till en grabb för ett par månader sedan.
Kul! Grattis! Är det mysigt?
Jah, jo för fan, men vi har skaffat en rottis valp också!!!!
Har allt gått bra då?
ja för fan, han sitter här utanför!
Ja alltså med pojken menar jag.
Jorå. Men valpen han sitter här utanför, du bara MÅSTE hälsa på honom!!!
Men är det mysigt då?
Ja för fan, han är hur tillgiven som helst. Han fattar verkligen att han tillhör oss.
Med pojken menar jag...
Jaha, ja... Ja alltså han sover mest. Men valpen! Han är såååå jävla FIN!
Och DÄR gav tjejen upp att försöka prata bebis med en man som precis blivit förälskad i sin nyhemkomna hundvalp. :D
lördag 26 februari 2011
lördag 19 februari 2011
Det är skillnad på olika
"Vad GÖR du?" Frågar lillhussen när han ser oss ligga på golvet.
"Gosar med Lapphunden"
"Och sedan NÄR började han med det???!" Undrar lillhussen.
Lapphunden gosar inte på beställning.
Lapphunden gosar när HAN vill.
Att gosa för lapphunden är att bli kliad HÅRT, och helst på en armlängds avstånd.
Det finns dock undantag. Äter någon chips, nötter eller äpple är hans uppenbarelse något påträngande. Då kan plötsligt Lapphunden med den stora personliga integriteten, i princip ligga i knät på vem som helst. I samma sekund som den sista tuggan är tagen, är Lapphunden i knät ett minne blott.
Stunder av nära gos är därför få i det kungliga palatset även om det numera händer då och då.
Dinos tre kusiner däremot vill vara så nära det bara går. Om de bara fick skulle de förmodligen försöka krypa under skinnet på folk.
Nova t.ex. vill absolut vara med i händelsernas centrum när jag ska klippa lugg på syrran.
När själva klippningen är över turas Jesper och Nova om mitt knä.
Och kusin Tekla älskar till och med att få klorna klippta, bara någon pysslar med henne.
Jea konstaterar igen att det är skillnad på olika...
"Gosar med Lapphunden"
"Och sedan NÄR började han med det???!" Undrar lillhussen.
Lapphunden gosar inte på beställning.
Lapphunden gosar när HAN vill.
Att gosa för lapphunden är att bli kliad HÅRT, och helst på en armlängds avstånd.
Det finns dock undantag. Äter någon chips, nötter eller äpple är hans uppenbarelse något påträngande. Då kan plötsligt Lapphunden med den stora personliga integriteten, i princip ligga i knät på vem som helst. I samma sekund som den sista tuggan är tagen, är Lapphunden i knät ett minne blott.
Stunder av nära gos är därför få i det kungliga palatset även om det numera händer då och då.
Dinos tre kusiner däremot vill vara så nära det bara går. Om de bara fick skulle de förmodligen försöka krypa under skinnet på folk.
Nova t.ex. vill absolut vara med i händelsernas centrum när jag ska klippa lugg på syrran.
När själva klippningen är över turas Jesper och Nova om mitt knä.
Och kusin Tekla älskar till och med att få klorna klippta, bara någon pysslar med henne.
Jea konstaterar igen att det är skillnad på olika...
torsdag 17 februari 2011
Månkvinna
Jea är en månkvinna. Att vara månkvinna innebär att man inte sover vid fullmåne. Inte så att man vill var vaken, nej man bara är det ändå. Hela natten.
Jea går ut och fotar. Kylan biter i hennes ansikte och kinder. Lapphunden sitter framför henne och tittar undrade. "Varför står hon här med kameran i högsta hugg och stirrar upp i luften" tänker han nog.
Det märkliga med att vara vaken vid fullmåne är att man knappt blir trött dagen efter, som man blir vid andra sömnlösa nätter. Tvärtom fylls man ofta av en massa energi.
Hade jag levt på 1600-talet hade jag förmodligen blivit bränd på bål...
Äta bör man, annars dör man...
Att äta mat är inte Lapphundens största intresse direkt.
olika har sätten varit för att få honom att äta. I somras var det kommandon som gällde.
Just nu är det mer som att spela kula...
olika har sätten varit för att få honom att äta. I somras var det kommandon som gällde.
Just nu är det mer som att spela kula...
tisdag 15 februari 2011
Handväska
alltså. Det här med handväskor.
Det är inte riktigt Jeas grej... för det första gillar hon inte att släpa på saker och för det andra tycker hon att det är rätt tantigt.
Jaja, ni kan sluta protestera, Jea har redan blivit nedröstad från flera olika håll när hon nämnt det där med tantigt. ÄNDOCK tycker hon det, och kommer fortsätta tycka det vad folk än säger.
Jea tycker att det hon behöver ha med sig oftast får plats i jackan. När hon ingen jacka bär går det bra med hennes lilla Björn Borg rygga.
Och när den är för liten, typ vid heldagar på hundaktiviter, tar Jea sin något större (men fortfarande ganska liten) Haglöfsrygga.
Men så tänkte Jea att hon kanske skulle ta och bli vuxen nu när det bara är ett år kvar till 40. Och hur ska man göra för känna sig vuxen då?
JO! En handväska kommer såklart göra susen!
Efter ett par räder på stan hittade hon tillslut en väska som inte kändes tantig.
För hon kunde inte släppa obehagskänslan över det där tantiga trots allt...
Då kom nästa problem. VAD sjutton HAR folk i sina väskor??? Plånbok, nycklar, mobiltelefon. Så långt var Jea med. Men mer då?
Hon blev tvungen att rådfråga arvtagerskan och sina vänner på mailinglistan.
Svaren blev långa förutom av Sorken (med rövarbandet) som svarade "Frolic och bajspåsar".
Så hur gör Jea nu med sin nya fina väska?
Jo, hon har den hänger i hallen. När hon ska någonstans tar hon upp telefonen, nycklarna och plånboken och lägger dem i sin jacka och åker iväg. När hon kommer hem tar hon ur dessa ting ur jackan och lägger tillbaka dem i väskan, i hopp om att hon nästa dag ska känna att det är en väsk-dag...
Jea kan helt enkelt inte komma ifrån att hon tycker att det är vansinnigt opraktiskt att släpa på en väska. Så det blev ännu ett misslyckat försök i jakten efter att känna sig vuxen...
Det är inte riktigt Jeas grej... för det första gillar hon inte att släpa på saker och för det andra tycker hon att det är rätt tantigt.
Jaja, ni kan sluta protestera, Jea har redan blivit nedröstad från flera olika håll när hon nämnt det där med tantigt. ÄNDOCK tycker hon det, och kommer fortsätta tycka det vad folk än säger.
Jea tycker att det hon behöver ha med sig oftast får plats i jackan. När hon ingen jacka bär går det bra med hennes lilla Björn Borg rygga.
Och när den är för liten, typ vid heldagar på hundaktiviter, tar Jea sin något större (men fortfarande ganska liten) Haglöfsrygga.
Men så tänkte Jea att hon kanske skulle ta och bli vuxen nu när det bara är ett år kvar till 40. Och hur ska man göra för känna sig vuxen då?
JO! En handväska kommer såklart göra susen!
Efter ett par räder på stan hittade hon tillslut en väska som inte kändes tantig.
För hon kunde inte släppa obehagskänslan över det där tantiga trots allt...
Då kom nästa problem. VAD sjutton HAR folk i sina väskor??? Plånbok, nycklar, mobiltelefon. Så långt var Jea med. Men mer då?
Hon blev tvungen att rådfråga arvtagerskan och sina vänner på mailinglistan.
Svaren blev långa förutom av Sorken (med rövarbandet) som svarade "Frolic och bajspåsar".
Så hur gör Jea nu med sin nya fina väska?
Jo, hon har den hänger i hallen. När hon ska någonstans tar hon upp telefonen, nycklarna och plånboken och lägger dem i sin jacka och åker iväg. När hon kommer hem tar hon ur dessa ting ur jackan och lägger tillbaka dem i väskan, i hopp om att hon nästa dag ska känna att det är en väsk-dag...
Jea kan helt enkelt inte komma ifrån att hon tycker att det är vansinnigt opraktiskt att släpa på en väska. Så det blev ännu ett misslyckat försök i jakten efter att känna sig vuxen...
Konstnärs Jea
Ja konstnär och konstnär är väl att ta i, men att skapa saker tycker jag periodvis är roligt.
När jag köpte min första alldeles egna Boxerbrutta tyckte jag om att skapa saker som hade med Boxrar att göra.
Bland annat ritade jag ett par Boxersiluetter som min bror skar ut åt mig i konstsmide. De hänger här fortfarande på min vägg.
Boxerhuvudet tog sedan vår uppfödare som sin kennel logga. :)
Och vår husse tatuerade den på sin överarm
(och här har hussen mycket roligt åt att Jea har så litet ansikte så att hans arm är bredare...)
När jag köpte min första alldeles egna Boxerbrutta tyckte jag om att skapa saker som hade med Boxrar att göra.
Bland annat ritade jag ett par Boxersiluetter som min bror skar ut åt mig i konstsmide. De hänger här fortfarande på min vägg.
Boxerhuvudet tog sedan vår uppfödare som sin kennel logga. :)
Och vår husse tatuerade den på sin överarm
(och här har hussen mycket roligt åt att Jea har så litet ansikte så att hans arm är bredare...)
måndag 14 februari 2011
Definition av kärlek...
I dag, såhär på alla hjärtans dag kan kärlek definieras på olika sätt.
Lillhussen har bestämt påmint både en och sju gånger att jag MÅSTE köpa godishjärtan till honom.
Storhussen har meddelat att han INTE kommer att hinna köpa något till mig, då han tillbringar 15 timmar hemifrån med att jobba denna dag. Och i fredags när han hade tänkt köpa något i förväg var vi minst sagt och ordagrant insnöade.
Lillhussen som blivit ihop med sin första tjej hade med sig smycken till henne dagen till ära.
Jag ler lite åt att hon redan vid 10-års åldern insett att killar behöver påminnas om detta med Alla hjärtans dag. I fredags kom nämligen ett sms från henne till Max; "Ska du ge mig något på Alla hjärtans dag? Jag ska ge dig något..." :)
Själv styr jag kosan in till stan och inhandlar godishjärtan och lite andra saker vi behöver.
En ny kloklippare till Lappfjanten blev det, som med all säkerhet inte kommer att ses som en kärleksförklaring av honom... Ett par nya tuggben att leka med faller honom dock på läppen.
Ja, ni läste rätt. Lapphunden tuggar inte på sina ben, han leker med dem... Kom nu ihåg att jag aldrig hävdat att denna hund är riktigt normal...
Jag ringer hussen och informerar att jag köpt spolarvätska så att han inte behöver tänka på det. Svaret lyder; "DET är kärlek det, gumman!"
Ja, jo, det är skillnad på olika så att säga...
Lillhussen har bestämt påmint både en och sju gånger att jag MÅSTE köpa godishjärtan till honom.
Storhussen har meddelat att han INTE kommer att hinna köpa något till mig, då han tillbringar 15 timmar hemifrån med att jobba denna dag. Och i fredags när han hade tänkt köpa något i förväg var vi minst sagt och ordagrant insnöade.
Lillhussen som blivit ihop med sin första tjej hade med sig smycken till henne dagen till ära.
Jag ler lite åt att hon redan vid 10-års åldern insett att killar behöver påminnas om detta med Alla hjärtans dag. I fredags kom nämligen ett sms från henne till Max; "Ska du ge mig något på Alla hjärtans dag? Jag ska ge dig något..." :)
Själv styr jag kosan in till stan och inhandlar godishjärtan och lite andra saker vi behöver.
En ny kloklippare till Lappfjanten blev det, som med all säkerhet inte kommer att ses som en kärleksförklaring av honom... Ett par nya tuggben att leka med faller honom dock på läppen.
Ja, ni läste rätt. Lapphunden tuggar inte på sina ben, han leker med dem... Kom nu ihåg att jag aldrig hävdat att denna hund är riktigt normal...
Jag ringer hussen och informerar att jag köpt spolarvätska så att han inte behöver tänka på det. Svaret lyder; "DET är kärlek det, gumman!"
Ja, jo, det är skillnad på olika så att säga...
söndag 13 februari 2011
Hopp om vår
torsdag 10 februari 2011
Bokbuss
Jea svär och skottar snö. Från att större delen av den förra vintern tycka att det är vitt och vackert, så har Jea denna vinter bara suckat och tyckt att; NU RÄCKER DET!!!
Jea skottar och längtar efter att bo i lägenhet. Att sitta vid sin dator och titta ut på gårdskarlen som fixar den där snöskottningen åt henne.
Jea går in och hör ett högt tutande, ett riktigt stort brölande TUUUUUUUUUT! Ett busstut.
Då ler Jea och tycker att det är rätt mysigt ändå, att bo på landet längs en liten,liten grusväg och och titta ut genom köksfönstret på bokbussen som stannat precis vid hennes uppfart.
Det är inte alla förunnat att kunna kliva en meter utanför sin tomtgräns rakt in i ett bibliotek. :)
Jea lånar böcker och småpratar med bibliotekarien och chauffören. De har efter ett 10 tal år blivit nästan som vänner.
Inne igen väntar lapphunden. Han tror som vanligt att världen kretsar runt honom och undrar vilka böcker som är ämnade åt honom. Han undersöker dem alla noggrant. En av böckerna är extra intressant och den nosar han länge på. Jea tänker att den har nog varit hemma hos en djurägare före oss.
"Hum... en kiminalroman, den är nog till husse..." ser Lapphunden ut att tänka. :)
Jea skottar och längtar efter att bo i lägenhet. Att sitta vid sin dator och titta ut på gårdskarlen som fixar den där snöskottningen åt henne.
Jea går in och hör ett högt tutande, ett riktigt stort brölande TUUUUUUUUUT! Ett busstut.
Då ler Jea och tycker att det är rätt mysigt ändå, att bo på landet längs en liten,liten grusväg och och titta ut genom köksfönstret på bokbussen som stannat precis vid hennes uppfart.
Det är inte alla förunnat att kunna kliva en meter utanför sin tomtgräns rakt in i ett bibliotek. :)
Jea lånar böcker och småpratar med bibliotekarien och chauffören. De har efter ett 10 tal år blivit nästan som vänner.
Inne igen väntar lapphunden. Han tror som vanligt att världen kretsar runt honom och undrar vilka böcker som är ämnade åt honom. Han undersöker dem alla noggrant. En av böckerna är extra intressant och den nosar han länge på. Jea tänker att den har nog varit hemma hos en djurägare före oss.
"Hum... en kiminalroman, den är nog till husse..." ser Lapphunden ut att tänka. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)