En liten uppdatering...

Vad hände sedan med apporten då?
Jo, Jea mailades lite med Bitte som sa åt Jea att låta Dino hoppa över hinder med apporten i munnen på en gång. Det är ett elitmoment så Jea sa skrattande att hon skulle prova, utan någon som helst tro på att det skulle gå. Men Bitte är inte någon som lite försiktigt piper fram "snälla lilla Jea du kan väll prooooova, en gång i allfall..." Nej, när Bitte säger något så är det snarare: "GÖR!".
Så Jea gjorde... Ja först gjorde Jea ett lydnads hinder, här dög det inte med ett agilityhinder kände hon... OCH DINO GJORDE!!!! FY FAN VAD HAN ÄR BRA!!!! Han hoppade så fint med apporten i munnen.
Elitmoment, jag säger bara ELITMOMENT! Ja än en gång finns ingen plats för ödmjukhet.
Jea tjoade och var glad och konstaterade att hon ännu en gång haft mindre tro på sin hund än vad hon borde ha.
Dock har han bråttom att lämna av den, och har inte tid att sätta sig snyggt bredvid mig. Så nu måste vi öva på att hålla och att göra saker med apporten i munnen. Dino är av manligt släkte och har svårt att göra två saker samtidigt, som t.ex. hålla i apporten och sätta sig på en gång...

Helgen har gått i arbetets tecken. Något ovanligt hände i helgen, jag fick nämligen finbesök av Lotti och Hovis. De var i Uppsala på bröllop och vill träffa även lilla mig. :)
Tänkt vad bloggvärlden kan vara rolig, man börjar läsa någons blogg i en annan del av landet, och vips så har man dem i fikarummet på jobbet. :)
De var supertrevliga och Jea skötte sig och verkade någorlunda normal (tror hon). Strax innan stod jag och arvtagerskan och sjöng gamla Noice låtar framme vid kassan... Tur att de inte kom just då... ;)