tisdag 24 augusti 2010

Våran lillhusse



Den duktiga lilla bokmalen har läst 3125 sidor denna sommar.
De skulle skriva ned hur många sidor de läst under sommaren och ta med till skolan. (titel, författare och antal sidor)
Har klassen läst 9000 sammanlagt ska de få en överraskning. Max kommer hem och berättar generat (han tycker inte om uppmärksamhet runt sin person) att fröken hade läst upp och pratat om de böcker och författare han har läst. (han är långt före sin ålder i läsning)
Han sa att det var lite pinsamt men att han ändå tyckte att det var roligt att hon var så imponerad av hans boklista.

Igår slog det mig vilken "lätt" unge han är. (och nu säger jag peppar, peppar gånger hundraförtifjorton) Han må ha varit rätt blyg och svår att lämna till andra, han lät mig inte sova en hel natt på flera år som liten. Men sååå snäll, sympatisk och lätt han är att ha att göra med nu;

"Max gör inte så!" svaret blir "Ok!".
"Max nu är det dax att sluta spela!" svaret blir "Ok!".
"Max nu är det hopp i säng!" svaret blir Ok!"
Aldrig några stora protester.

Det är så lätt att ta för givet att han bara är så. Men tonåren närmar sig och då ska jag gå tillbaka och läsa detta inlägg...

Och nu. Nu ska jag komma ihåg att njuta av honom så mycket det går! :)


9 kommentarer:

Lena & tussarna sa...

Jag tror du kan vara lugn :)
Vår äldste son var precis som Dinos lillhusse. Blyg och lugn en lätt och hanterbar son, nu är han 25 år och lika lugn och hanterbar! :)
Det enda som har lossnat på honom är tungbandet :)
Kram

Jea sa...

Skönt att höra Lena. :)
Och han har blivit lite mera framåt sista året så det ska nog gå bra för honom. :)

Irene sa...

Äh, tonåren passerar också (lyckligtvis!!). Och när man överlevt dem (om man gör det) så kan man se fram emot att de blir alldeles väldigt trevliga igen.

Fast det gäller att överleva. Det borde finnas någon form av survival kit för tonårsföräldrar kan jag tycka. I det borde ingå choklad och champagne, resten har jag inte riktigt klurat ut ännu.

Anki och tjejerna sa...

Det enda barna jag vet som var/är perfekt is MOI =O) Hihihi, nä skämt åsidomen vi har en Max i huset vi också faktiskt. En sån där blyg sak som inte ville vara med på lekar på kalasen (om han ens ville gå dit), som tog eeevigheter att skola in, som inte ville sjunga med klassen vid föräldramöten, som vi har suttit på avbytar bänken med en hel termin innan han bestämde sig för att vara med och lira osv. Han vill ha full koll kan man säga =O)...Men som 8 åring har han nu växt och vågar väldigt mkt mera. Hans fröken är också stolt och säger ofta på utvecklings samtalen att samtliga barn i klassen nämner Oskar som en mkt bra kompis. Det bådar väl gott, el det är sant som de säger att vilda barn blir lugna och harmoniska som vuxna? occh då vill jag inte fråga mig vad som sker med de lugna barnen när de blir vuxna!!! =O)

Kabby och Nemi sa...

Max är bara bäst! Nu har även jag läst (läs sträckläst) Hungerspelen så nu kan dotran få den.

Irene, jag som har en tonåring nu kan berätta att ett storpack Valium, eller möjligtvis något lite mindre legalt knark, givetvis borde ingå som en självklarhet. Sedan skulle de där Guldbyxorna som pojken på TV hade, när jag var liten, underlätta vardagen något...
Nemimatten eller fjortismamman

Jea sa...

Tack för lugnande kommentarer brudar. (innehållande valium och alla möjliga bra tips... ;)
Ni är bara bäst! ♥

Anonym sa...

Ja vi har ju alla fått våra barn för att vi ska lära oss något! Det är väl så att vi ska lära oss lite olika saker....En del av oss får lära oss mer och andra mindre....;)
De är ju lika älskade vilket som!
<3

lotta sa...

Nu var det ju inte meningen att vara anonym....Syster-Yster

Anette, mormor, mamma sa...

Jag tror att han har fått av navelsträngen.
Till skillnad mot sin mor,,,undrar om hon hade någon ? :))