Ja här finns absolut inget utrymme för ödmjukhet.
Som jag har tragglat och klickat och uppmuntrat Dino att ta metallapporten. Men icke sa nicke, han puttar bara på den och gör ingen som helst antydan att försöka ta den i munnen. Periodvis har jag gett upp och lagt den på hyllan. Så idag när jag letade upp klickern som också legat på hyllan ett tag (av ren lathet) råkade jag stöta på metallapporten.
Återigen kom tankarna upp hur sjutton jag ska få honom att ta den i munnen. Men så tänkte jag VARFÖR tar han den inte? Plättlätt svar: han gillar inte hårda saker. Han är väldigt "mjuk" i munnen, gillar inte hårda leksaker, vill helst ha mjukisdjur att bära runt på - som han aldrig biter sönder.
Hum... Om jag lindar lite eltejp runt då så att han åtminstone inte känner metallen, bara så att han kommer på att det går att lyfta den?
Sagt och gjort, men icke sa nicke. puff och stöt men inget lyft. Den behöver vara mjukare! Tänkte jag.
Men det måste vara något mjukt som ändå sitter fast ordentligt, som inte snurrar på apporten...
DÅ kom jag på det! Självhäftande bandage!
Jag lade rullen med bandage på marken och sa apport (som han redan vet vad det betyder), inga problem upp med rullen till mattes hand.
Sedan den inlindade apportbocken...
"Apport!"
Viss tvekan.. "Ja ta den då!" uppmuntrade jag.
En minut senare:
Här har du matte, visst var det apport du sa?!
Alltså, EN MINUT SENARE!!!! Helt otroligt med tanke på hur lång tid jag försökt med denna j**la apport tidigare!!!
Sedan kom en granne ute på vägen som jag gick och pratade några ord med.
Vänder mig sedan om och möts av denna bild:
YYYYEEESSSS!!!!!
Nu undrar jag bara... hur lång tid ger jag honom med bandaget... När tar jag bort det?????
12 kommentarer:
GRATTIS!!!!!!
Ibland är man bara genial (eller rättare jag är ju det nästan jämt, men ni andra mår också bra av att glimra till lite då och då:)
//Nemimatten, som själv lärt Nemi backa bara genom att visa apportbocken...
Alltså Jea, du borde stå på ett sånt där studentflak och vråla "fy fan vad vi är bra!". Och då menar jag "vi" som i "Jea och Dino".
Suveränt! Lysande!
Jag tror jag tar och firar med ett glas vin! Skål!
kabby, nemimatten; Jag tycker att det är genialt av dig att visa apportbocken och då få hunden att backa, för visst är det det som är meningen EGENTLIGEN?!
Irené; Kan inget annat än att hålla med. Funderar allvarligt på att be grannen köra fram traktorn och köra mig genom byn. Förmodligen anses jag redan som "lite speciell" p.g.a. mitt stora hundintresse, men vad fan någon måste iklä sig rollen som byfåne!
Och nu när du ändå är inne på det... Jag är ledig i morgon med så jag ska nog faktiskt också ta och fira med ett glas vin! Skål!
UNDERBART!!!!!
/Sork
Ja visst är det sorkas! :)
Men när bör jag ta bort bandaget?
BRA! BRA! JÄTTEBRA!!!
Du är allt bra klurig du, Jea :)
En sån framgång tarvar ett glas bubbel. Vilket jag ska ta vid första, bästa ledig dag :)
Duktigt Jea! Nu kan du komma hit och kluravut alla moment som stannat i utvecklingen av oförklarliga skäl!
Ja, fn vad du är bra, Jea! Så här gjorde jag med Beardisen som också var en icke-apporterare från början: 1) invagga i falsk trygghet ett tag och gör STORT väsen av att Kungen apporterar metall, 2) vira av ett varv av den självhäftande och ha det så ett tag, 3) visa av ytterligare så att det bara är ett tunt lager som tänderna faktiskt går igenom. Klicka, hurra, lek. 4) sär sedan sänder det sista lagret så att tänderna får kontakt med metallen, trots att det ser oskuldsfullt himmelsblått ut. 5) Dra bort en remsa i taget tills inget återstår. Fixar Kungen plättlätt, vet du.
Larsson; Bubbla på du! :)
Lotti; Hahaha! Tror att det finns mycket duktigare hundtränare än jag bland Bloggpacket som kan hjälpa dig. :)
Bitte; Jag kör på den linjen om du säger att det blir plättlätt så! :)
Strålande!!!!!
Jag är inte ett dugg förvånad av bristen på ödmjukhet. Menar, den som lindar metallapporter med bandage är ju genialisk.
Kör på Bittes linje (om inte plättlätt så kanske det blir äggaröra iaf?)
Mycket smart sätt att träna på! Väntar med spänning på hur det fortskrider. Säger som Bitte, men skynda långsamt och backa ibland i träningen för att minimera bakslag! Lycka till!
Skicka en kommentar