Mordhotade!

Ja, ni läste rätt... BÅDE Kung Dino och hans matte har blivit mordhotade!!!

Dessutom har de båda hoten kommit från olika underhuggare på mattens jobb.

Är det rätt det? Ska det verkligen vara så? (som Sverker Olofsson skulle ha sagt)


Historierna bakom de båda mordhoten är följande:
Kung Dino var som ni redan vet KUNG på allmänlydnadskursen sist, varpå kursledaren tillika mattens jobbunderhuggare utbrast:
"Och lapphunden vad gör vi med honom? Han är så jävla lydig så han borde skjutas!!!"

!!!??? Hur menade hon då???!!!


Och bara några dagar tidigare utbrast en annan underhuggare till matten: "Jag ska strypa dig!!!"
Och det bara för den lilla anledningen att matten lixom bara "råkade" säga upp henne... på skoj lixom...

Som ni redan vet händer det att det ibland helt oplanerat hoppar ord ur mattens mun som hon egentligen inte har planerat att säga...

Den här underhuggaren är en rätt ny, jättesöt och superduktig tjej. Jag skulle bara ringa henne för att säga att jag hade tråkiga nyheter till henne för hennes pass på lördagar ska ändras.
Men när jag väl står där med luren i handen bara råkar jag säga: "Jag har tråkiga nyheter för dig. Vi är INTE ALLS nöjda med ditt jobb så tyvärr måste du sluta!"
Det blev dödstyst i luren någon sekund innan jag inte kunde hålla mig och började asgarva.
Frustande fick jag fram; "Nej jag skojja bara!!! Vi är supernöjda med dig men ditt pass på lördagar ska ändras!!!"

Då kom mordhotet: "åååh, jag ska strypa dig!!!"

Övriga underhuggare hade MYCKET roligt åt uppsägningen för de som har varit med ett tag skulle aldrig ta matten på allvar. (förmodligen skulle de välja ut ett lämpligt finger och sätta upp framför ansiktet på matten...)

Tänk vilken personal man har, jag funderar på att säga upp mig... Eller föresten det är ju´ jag som är personalchef så jag säger nog upp dem istället!

Problemet är bara att ingen kommer att tro mig... :)

skankar bortskänkes

Själv är jag en sådan konstig människa så jag tycker om att städa och rensa ut. Eller själva städningen i sig vet jag inte... Men jag gillar resultatet och tycker därför att det är värt att göra det.

Genom åren har det blivit en hel del utrensningar av diverse saker. Erkännas ska att jag många gånger sedan saknat det jag rensat bort, då jag har en förmåga att rensa lite för "hårt" när jag gör det...

Härom dagen bestämde jag mig för att nu skull jag inventera mina trosor. 64 stycken hade jag !!!
Vem behöver så många??? Det underliga är att just trosor har jag VÄLDIGT svårt för att rensa bort...

Jag bestämde mig för att 1/3 skulle bort. Vilket innebar att 21,33 trosor skulle bort.
Jag tog ett djupt andetag och började... Och som jag räknade och räknade, det sved sååå... (ja jag har aldrig påstått att jag är riktigt riktig...) Tillslut blev det 20 stycken som hamnade i sopen.
Men... någon riktig tillfredställelse (som jag brukar känna vid utrensningstillfällen) över min bedrift kände jag aldrig...

Nu har turen till frysen kommit. Jag insåg att jag hade ett helt fack med rådjurs och kronhjortsben/skankar och 1-2 liter blod liggandes som aldrig blir använt. Dino älskar att viltspåra, men det krävs lite för mycket planerande för den här matten att göra det, då man måste ta fram i förväg och tina. När den här matten får för sig något ska det ske PÅ EN GÅNG!
Hon har därför kommit på att personspår passar henne bättre att lägga.

Sååå... Har någon vägarna förbi Uppsala och vill ha skankarna och blodet till skänks så hör av er, det känns onödigt att kasta...

10 minus och snö...

Dino undrar varför matte inte kommer ut och lägger sig och myser hon också. Han tycker att det är underbart att det snöar samtidigt som det är 10 minusgrader ute.
Matten hon står inomhus och knäpper kort genom fönstret, vekling som hon är...

Rasbyte pga av snömängd...

Jag har skottat snö i en oändlighet! Jag tyckte att Dino kunde gå bredvid mig fram och tillbaka på uppfarten, för det skulle innebära att han fick en massa motion.
Men icke, det var tydligen inte värdigt för en kung. Först satt han och sedan låg han på trappan och slappade. Tillslut hade jag bytt ras - till en samojed!

Moraxella

Ni som känner oss lite bättre vet hur vi har bökat med återkommande halsinfektioner på framförallt lillhussen men även jag har haft min beskärda del. Skulden för det hela har Kungen fått, hela tiden har jag gått och muttrat om att jag kan ge sig sjutton på att han är smittobäraren.

Jag tom. drog iväg till vetten och krävde en penicillinkur till hunden, vilket jag faktiskt fick när han fick höra familjens sjukdomshistoria (utan att behöva söva honom och göra odling.)

Nu har vi varit till en halsspecialist med lillhusse och gjort odling genom näsan och det visade sig att han inte har streptokocker som är det vanligaste utan bacillen "Moraxella".

Snabbt som attan insåg en av mina "hundvänner" att det är ett jättebra hundnamn!
Man kan kalla henne Ella men när hon betér sig som en parasit och inte lyssnar kan man dra i lite hårdare och utbrista: "Morr-ax-sella!!!"

Dagens träning - Fällor

Idag gillrade jag ett par "fällor" till Dino ute på vägen. Fällorna bestod av mjukisdjur som satt fast i ett flexikoppel. Leksaken lades på ena sidan av vägen och själva flexikoppelhandtaget på den andra sidan vägen, hållandes av Jesper och lillhussen Max (pissmyrorna även kallade...)




Tanken var att när jag och Dino kom gåendes på vägen skulle den gömda pissmyran som höll i flexikopplet släppa spärren så kopplet med gosedjur for över vägen med en väldig fart för att efterlikna ett djur som springer förbi.

Mattens uppgift var att få Kungen att inte dra efter "djuret". Kungen var inte dummar än att han på en gång fattade att detta bara var träning då han vädrade köttbullar från mattes ficka. Han struttade sååå fint bredvid matte och tittade upp i hennes ansikte den största delen av tiden, men ett litet "nej!" fick vi till iallfall då han tog ett litet försiktigt skutt mot djuren vid ett tillfälle.

Hum, måste nog rigga lite svårare "fällor" och inte ha godis i fickan nästa gång...


Eftersom jag börjar närma mig pensionsålder har jag börjat tycka att det är roligt att titta på de små pippifåglarna som flyger runt utanför fönstret. Idag såg jag två som gjort ett litet krypin vid vårat tak. :)

Allmänlydnadskurs

Av någon outgrundlig anledning har matten tagit med mig på en allmänlydnadskurs.

Kurser brukar förvisso vara rätt trevliga tillställningar där det brukar hagla godis. Men på just den här kursen var jag först lite tveksam till upplägget…

Första gången stod kursledaren och raljerade om att det viktigaste var att befästa ett ordentligt ”NEJ!”, och att visa att man behärskar och är kung i alla situationer.

Inga problem tänkte jag, jag är ju´ redan kung, easy peasy cake lixom!

Efter en stund började jag ana att det var till matten hon hade sagt detta… Och då började jag bli riktigt förvirrad! Hur menade hon då?

Istället för att det haglade godis på kursen skulle vi gå förbi skålar med godis på marken som vi inte fick ta av! Människorna lekte att det var råttgift i skålarna och att det var livsviktigt att hunden på inga som helst villkor tog ens en liten ynka bit.

I ren chock lade jag mig platt på marken när matten lät mig veta med kroppsspråk och röst att skålarna var förbjudna. Efteråt tänkte jag lite på det där, männsikan tog inte ens i mig, kanske hade jag ändå kunnat sno åt mig en liten pyttebit?

Kursledarn sa att jag var rätt vek och att matte var jätteduktig på att veta vilken nivå som var lagom för att få mig att inte ta godiset.

JAG? VEK? Nä nu fattar jag ingenting! Jag är KUNG!!! Det där hade de uppenbarligen fått om bakfoten.

Men efter den gången har matte varit lite labil och fått för sig att hon ska bestämma över mig och förmodligen är jag fortfarande i lite chock för jag har faktiskt oftast låtit henne få sin vilja igenom.

Igår var det dags för gång nummer två.

Jag behövde bara få syn på den där kursmänniskan för att veta vad det handlade om. Matten behövde bara säga till mig en gång så gjorde jag som människorna ville. Och se det var melodin det!

Den här gången fick jag köttbullar när jag gick lös bredvid matte förbi de andra hundarna. Eller bredvid och bredvid… För att matte inte skulle känna sig tveksam till om jag tänkte bry mig om de andra hundarna, så vek jag in bakom matte och bytte sida så jag kom längre ifrån den andra hunden i mötesögonblicket. Tänk så lite som behövs för att göra matten nöjd och få köttbullar haglandes över mig!

Och tänk så lättlurade de små människorna är, inte kommer jag att vara såhär lydig utanför kursen inte!

Generat glad

Svängde de lurviga över sängkanten vid 07-tiden, tog en kopp kaffe och satte mig framför datorn för att läsa lite bloggar till morgonkaffet.

Jag har börjat följa Ymer Ysterkvists blogg, och hans matte tydligen min...
Jag satt där i godan ro med mitt kaffe lite halvvaken och börjar läsa om bloggar hon rekomenderar. Den första var polishunden Areks (som även jag följer) och sedan den finska lapphunden "Kung Dinos blogg"! Då vaknade jag till lite mer minsann!

Fan vad kul!!!

Och ännu roligare att hon kallade honom för "Kung Dino", fniss.. Det har lixom blivit vedertaget det där med att han är kung... Sist ett av Dinos kåserier var med i Lapphundstidningen hade redaktören döpt om kåseriet till "Kung Dinos betraktelser", även fast jag själv hade kallat den "Utställningen" när jag skickade in den.
( Den finns även att läsa under "Dinos berättelser" på Dinos hemsida)

Och jag som trodde att jag Dinos blogg var "sådär", efersom jag blandar hejvilt med inlägg skrivna av mig och Dino, och ämnena är också en jäkla soppa av allt möjlig, det finns inte riktigt någon struktur. Det är allt från Dinos inlägg till mina egna om jobbet och sonens Judo, det blir det som poppar upp i huvudet på mig.

Av och på knapp

För er som inte är riktigt säkra på vad en "av och på knapp" på era hundar är ska jag nu försöka förklara det:

Du har främmande som har en rätt vild unghund (en boxer ;) ) med sig. Ni sitter i köket. För att inte din egen hund och vildbasingen ska riva hela ditt hus, har du placerat ett kompostgaller i köksöppningen medan ni fikar. Din egen hund är på andra sidan gallret och boxern är i köket.

Ni ska sedan gå ut och alla (inklusive boxern) tar på sig sina vinterkläder. Din egen hund som har massor av päls behöver inga kläder, så han får sitta på andra sidan gallret och vänta. Din egen hund blir VÄLDIGT orolig över att han inte ska få följa med och börjar pipa/gnälla.

Du står med sidan mot din hund vänd mot ditt främmande. Din hund piper, du vänder huvudet 90 grader mot din hund - din hund slutar pipa. Du vänder huvudet mot ditt främmandet - din hund piper. Du vänder huvudet mot din hund - din hund slutar pipa.
Detta kan upprepas HUR många gånger som helst. Huvudrörelsen är knappen!
På och av knapp alltså! :)

Kurs

Andra gången på vardagslydnadskursen och det gick såååå bra!!!

Jag hade Dino lös (som jag är lite orolig att ha, för jag litar inte riktigt på honom när det gäller att dra iväg)
Vi körde inkallning förbi de andra hundarna, vi mötte varandra på väg och hundarna fick gå närmast varandra, (fast Dino bytte sida eller gick bakom mig precis i höjd med mötet för att VERKLIGEN visa matte att han inte tänkte gå fram till den andra hunden) vi satte hundarna en bit ifrån varandra och gick och ställde oss nästan framme vid den andras hund och kallade in (hundarna blev alltså tvungna att i full karriär möta varandra och passera varandra för att komma till matte).
OCH HAN KLARADE ALLT GALANT!!!

Det trodde jag aldrig! Jag är såååå nöjd!!!

Kursarna:
Dino (som inte vill sitta för nära surgubben), Oliver, Sammi, Chester, Mattis och Nova

Bokrecention...eller nåt´....

Fick denna bok i födelsedagspresent och såg verkligen fram emot att läsa den. Det är kända författare och skribenter som skriver om sina liv tillsammans med hund. Jag räknade med att få mig många goda skratt. Tyvärr uteblev skratten helt, möjligtvis att jag drog på ena mungipan lite igenkännande på något ställe.

Vad ska jag säga.. Den var.. Trevlig läsning, med undan tag för ett par tillfällen då det handlade om när hundarna dog. Säkerligen helt gramatiskt rätt och välskriven på alla sätt. Men vill man skratta finns det MÅNGA hundbloggar på nätet man kan läsa istället av helt "vanliga" människor.

Men det som grep mig mest i boken och som faktiskt fick tårarna att rinna (mitt under sonens pågående judoträning...) var Björn Ranelids beskrivning av en hjärnskadad pojke och hans boxerhund. De två var som ett, kopplet var som en navelsträng dem emellan. När pojken tog ett stapplande steg tog boxern ett steg. Boxern lämnade ALDRIG pojkens sida.

Detta är så fantastiskt tycker jag. Av egen erfarenhet vet jag hur otroligt jobbiga och olydiga boxrarna kan vara. (och alldeless, alldelless UNDERBARA) Min egen Ice drog ständigt i kopplet för ALLA UTOM min lilla späda systerdotter som då var i 5 års åldern. Min nästa boxertik Sol som jag tog över som vuxen efter att Ice dog i för unga år, gjorde utfall mot andra hundar på promenader, UTOM när den då något år äldre systerdottern gick med henne. Är inte detta fantastiskt?
De otroligt starka, buffliga, olydiga boxerhundarna funkar så OFTA bäst tillsammans med barn! Jag kan aldrig sluta förundras över det.

Domherrar

De vackra domherrarna har hittat hit igen. Tyvärr är de rätt skygga men idag lyckades jag få en bild genom fönstret:


Sedan skyndade jag ut för att sätta upp lite bröd i trädet till dem att äta. Jag vill inte att de ska tro att texten på min nya dörrmatta är ämnat till dem:


På den punkten är inte jag och Dino riktigt överens, han tycker att alla fåglar ska jagas bort från trädgården. Och snodde snabbt åt sig en baugett. Skillnaden mellan fåglarna och han, är dock att han leker med baugetten medans fåglarna äter den...

Spårkurs, som blev tävlingslydnad, som blev allmänlydnad…

Jag har en jobbarkompis som tidigare varit instruktör på brukshundsklubben. Efter lite övertalning gick hon med på att hålla en kurs för mig och en annan tjej på jobbet (min systerdotter) som nyligen skaffat sig en boxervalp. Låt oss kalla instruktören för Sorken då hon även är smådjursuppfödare…

Med på kursen var alltså Sorkens egna fyra hanar (en Kungspudel och tre ”Flattar”), Jag och Dino och Boxernvalpen/unghunden Nova med matte. Vi bestämde oss för att det var spår vi skulle kursa i. Dino har tidigare viltspårat en hel del så jag tyckte att det skulle bli spännande att se hur och om han spårade människospår.

Inga problem, själva spåret tog han som han inte gjort annat. Väldigt snabbt försvårade jag spåren med svåra vinklar bara några meter ifrån varandra, och Dino klarade allt.

Kruxet var att han endast var intresserad av själva spåret, spårslutet var för honom totalt ointressant, så han ville bara vidare och fortsätta spåra.

Vi provade allt möjligt som spårslut, allt från föremål till godis och matte eller lillhusse. Men Kung Dino ville bara fortsätta spåra och struntade totalt att det fanns div. fysiska ting i spåret.

Själv tyckte jag dock att han var otroligt duktig och insåg att intresset för spårslutet var något som måste tränas upp för sig.

Eftersom Sorken inte är överförtjust i spetsraser överlag, och ofta slängt ur sig ”köp en ny hund!” när jag bett om råd om träning (ja tonen är rå men hjärtlig mellan oss, så jag är ok med sådana kommentarer :) ), så blev jag tvungen att en dag på jobbet skryta lite om Dinos spårsäkerhet. Jag sa att jag var övertygad om att Dino - bara jag fick honom att ta pinnarna i spåret - lätt skulle slå hennes Flattar om vi började tävla.

Och jodå, Sorken erkände faktiskt att hon trodde att jag skulle kunna sätta honom på att spåra precis vad som helst och han skulle ta det. ”Men du ska klara av lydnaden också!” sa hon med en nöjd min.

??????????!!!!!!!!!

”Lydnaden???” Kung Dinos matte hade lixom missat/förträngt/”glömt bort” att man även måste köra lydnaden om man tävlar i bruksspår…

Sagt och gjort, Sorken drog igång en tävlingslydnandskurs för oss när vintern började närma sig och det iallfall började bli svårt att lägga spår. Sorken har den inställningen att lydnadsmoment lär man in på samma sätt som cirkuskonster. Och hemma på köksgolvet gick det riktigt bra med ”cirkuskonsterna”.

På kursen däremot då vi var på en stor öppen yta och andra hundar, blev både Dino och Nova lite för uppspelta och glada efter varje moment när de fick beröm.

De körde räkrace som aldrig tycktes ta slut av pur glädje. Att deras mattar gjorde allt för att de skulle komma tillbaka så att kursen kunde fortsätta, var inget som de tog någon som helst notis om…

Kursomgång nummer två på tävlingslydnadskursen avslutar Sorken med; ”jag tror att vi får köra allmänlydnandskurs istället, det känns som att ni behöver det bättre…” (asgarv!)

Mer funderingar runt pengatvätten...

Hur är det med torktumling då?

Krymper pengarna då? Och om så är fallet; krymper de till storleken eller är det värdet på pengarna som krymper...?

Blir en 1000-lapp värd bara en 100-lapp efter torktumling tro?????????

Födelsedag...

Bara 27 år kvar till pension...

Dagen började med att jag vid 05.00 tiden svängde min lurviga över sängkanten. Sedan bara det iväg till jobbet där jag har fått flera semlor i present, både av en jobbarkompis och av ägaren till zoo-affären på gatan. Det är vida känt att Kung Dinos matte kan dra i sig flera semlor vid samma tillfälle - utan att varken blinka eller må illa... Fniss


Av storchefen fick jag en broschyr som handlade om lojalitet mot ICA, det tyckte han passade en dag som denna, och av "äggkalle", fick jag ett 6-pack ägg som hade gått sönder. Ja de är sååå gulliga mot mig! ;-)

När jag kom hem väntade ett kort från konstnären Enn Seinas på mig. Detta är lite kul. För över 10 år sedan handlade han i min affär och fattade tycke för mig, och sedan dess ramlar det in ett födelsedagskort han själv ritat varje år. Och detta utan att vi har någon som helst kontakt för övrigt. Ibland skriver han ett brev och lägger i kuvertet tillsammans med kortet. Jag ska skanna in och visa korten en annan dag.
Max och jag fikade och åt semlor IGEN,( jo jag sa ju´att det inte fanns något stopp i mig och jag hade redan köpt semlor för att ta med mig hem innan det började hagla gåvosemlor runt mig... ) :-)


Hemma väntade även två paket från Max och hussen som visade sig innehålla dessa böcker:

Hovnarr...

Jävla, jävla skit! Matte lockade med Frolic och sedan var jag fast...

Människan klädde ut mig till en jävla hovnarr... Det är INTE VÄRDIGT FÖR EN KUNG!!!

Tjugondaknut...

Idag är det tjugondaknut, då är det tydligen maskerad "nästgårds" (knutmasso), själv ser jag till att hålla mig undan. Det lärde jag mig -08 när matte var i sitt esse när det gällde att klä ut mig.

Det började med påsken, utklädd till kärring blev jag då:

__________________

Sedan var det lugnt en längre tid, men i december bröt helvetet lös:



Dino önskar en trevlig Lucia!





Äntligen vänder den J**la människan ryggen till... Dumstrut på huve´... Och en j**la stjärna!
morr,morr,mutter,mutter...


Ops! Var stjärnan är?! Ja, JAG har ingen aning...
Är det inte JAG som ÄR stjärnan?!




Dagen före julafton blev jag pappa, då skulle det fotas igen och matte fnissade att "tomten är far till alla barnen"...:

Ja, fy vilket år det var, men det lärde mig iallfall att hålla mig undan dagar som denna...

__________________

Jobbar dag

En annan plockar varor i samma takt som det växer hår i öronen på Dino. (det är därför han inte hör vad jag säger ;-) ) Och jag sliter ut pappknivar i samma takt.
Men så har det ÄNTLIGEN hänt! Jag har fått en kniv värdig en finne-ägare!

STOR kniv för Finne-ägare:


Storchefen och jag gömde undan lådan med de resterande STORknivarna. (Underhuggarna får nöja sig med de små billiga från Claes Olson... Hehe..)

yttepytte kniv för underhuggare:


Den stora överheten på jobbet har kommit på att alla som hanterar pengar ute i landets butiker måste gå en kurs i pengatvätt..

(Det är sant! Kursen heter så!!!)

Många funderingar har jag haft om detta under dagen...
I vilka grader ska de tvättas? Bör jag använda sköljmedel? Och ve och fasa, tänk om jag dessutom måste stryka dem efteråt!!!

I DON`T LIKE!!!



Dino har camperat med hussarna idag. Eller förmodligen mest för sig själv, skrotandes på tomten med full koll på vad som händer i byn.
Ingen har väll SPRUNGIT förbi hoppas jag?
Om så har skett har Kung Dino med all säkerhet låtit meddela sitt missnöje.
Förbi Kung Dinos slott GÅR man nämligen!

Tugga bubbelgum...

...och gå på en gång...

Att Dino är av manligt släkte märks faktiskt, han har nämligen STORA problem att göra flera saker samtidigt.

Att apportera tycker han är kul, men vill lämna av så fort som möjligt. Och att först sätta sig och hålla i saken en stund innan överlämnandet verkar HELT omöjligt.
Så fort han stannar framför mig och jag säger "sitt" istället för att räcka fram handen och säga "tack", så släpper han saken han har i munnen och sätter sig sedan.

Som vi har tragglat och som jag har använt mina grå för att få honom att hålla kvar saken i munnen medans han sätter sig.

Tips, någon???

Matten är lite FÖR kaxig...

Igår hade lillhussen kompisar här. Ymer Ysterkvist videos visades förståss. Lillhussen som förstår hur mycket jobb det är bakom att lära en hund alla trix som Ymer kan, sa till matten:
"Inte skulle det gå att lära Dino allt det där?!"

Då hoppade det grodor ur munnen på matten som inte ville dra ned Dinos kändisstatus framför kompisarna (som är imponerade över de små saker som Dino kan som tex "give me five", snurra, rulla, Yla på komando osv.) svarade: "Självklart skulle det gå, ge mig bara lite tid!"

Hum... det var nog lite korkat sagt av matten... Man ska inte vara så styv i korken om man inte har belägg för det, så hon kommer nog få krypa till korset och erkänna att hon varken har tiden eller tålamodet att lära in allt detta...

Mormors katt

Jag har tidigare i en Dinoberättelse som ligger på hemsidan berättat denna historia. Men idag har mormor skickat bilder, så nu vill jag återigen berätta om denna händelse;


Ända sedan jag var liten valp har jag älskat katter. Det började redan i köket hos min uppfödare där det fanns en kattunge som fick sig ettt par rejäla omgångar innan matte hämtade mig.

Kattunge nummer två som fick utstå min omilda behandling var katten som bor hemma hos min mormor. Vi hade jätteroligt på fredagar då katten och mormor var valpvakt åt mig. Eller om mormor hade så roligt vet jag egentligen inte, men jag och katten hade det i alla fall. Vi for fram och lekte hela dagarna och mormor sa alltid att hon var ganska trött när matte hämtade mig…
Hon sa att jag hade skällt gälla lekskall hela dagen för att få fart på katten och när katten inte ville leka bet jag sönder kattleksakerna för henne.
Det påstås att jag en dag hos mormor till och med bitit sönder mormors post som kom genom ett roligt hål i dörren.
När mormor skulle städa upp det sprang jag istället iväg och bet sönder morfars bokföring som låg på en säng sägs det också, men själv tror jag att det är rent förtal, för detta har jag själv inget minne av...



Matte tyckte att det var jättebra att att jag hade en kattbekant för hon trodde att jag inte skulle bry mig om katter på promenader, men tänk så fel hon hade!
Jag ÄLSKAR katter och gör allt för att springa efter dem för att få en lekstund.

Nu har mormor skaffat en till katt, som inte gillar mig (?) och matte åker därför inte dit så ofta med mig längre.

Men en dag hade matte ett ärende dit och eftersom jag behövde en promenad fick jag följa med. Jag sprang in som vanligt för att leka med den gamla katten.
Eller för att krångla till det hela så är egentligen den gamla katten en nyare katt, eftersom den nya katten är den gamla kattens mamma…
Ja det är så komplicerat det där, så jag orkar inte riktigt tänka på hur allt hänger ihop.



Nåväl, den nya katten satt där och stirrade på mig från en fönsterbräda medan jag for runt och letade efter den gamla roliga katten. Men när jag inte hittade henne tänkte jag att jag får väll hälsa på den där nya tråkiga katten och hoppade snabbt upp och satte tassen på henne.
Och jädrar!!! Då hände det grejor!

Katten blev så rädd för mig att hon ramlade ned från fönsterbrädan och hamnade rakt på min rygg. Och jag som inte var beredd for iväg åt ena hållet och katten åt det andra. Det var bara det att katten blev lite räddare än vad jag blev, för hon bajsade faktiskt på sig. Någon slags sprutbajsning som gjorde prickar både på mormors fönster och på skrivbordet.
  Nu säger matte att jag nog inte är välkommen hos mormor någon mer gång. Det tycker jag är taskigt, mormor var faktiskt min mormor före hon var den nya kattens matte, OCH inte att förglömma; det var faktiskt inte jag som bajsade ned,
så det så!!!

Ymer Ysterkvist

Snubblade av en händelse över ett klipp på You tube med hunden Ymer Ysterkvist.
Helt UNDERBART!!! Jag bara måste länka till några av hans filmer, lyssna på texten till det som han gör! Helt klart en ny idol! :-) ♥♥♥

gummimadrassen

tomtefar

Mission possible

Julhälsning från Ymer med vänner

Kallt

Dessa känsliga små människor... Matte vill inte gå några långpromenader för hon tycker att det är för kallt. När hon skottade snö häromdagen nöjde hon sig inte med värmen som blir av själva skottandet, utan hon var tvungen att springa med snösläden framför sig för att hålla värmen.



Lillhussen tar sig ut korta stunder för att åka skridskor men är snart inne igen för att han fryser.



Själv tycker jag att det är UNDERBART att ta sig en uppfriskande tupplur i snön när det är -25 grader utomhus - I LIKE! Att bara springa i den fluffiga snön eller att äta av den är också favorit sysselsättningar! Jag kan inte förstå varför matten inte gör mig sällskap iallt det underbara!!!???

Ny familjemedlem

Matte har köpt en ny familjemedlem, han heter Kjelle och är vit och jättesnygg sa matte. Så jag trodde att det var en ny kompis till mig att leka med... Tänk så fel jag hade.
När jag kom ut på gården stod ingen kul kompis utan - EN BIL!!! Jag som hatar att åka bil!
En possitiv sak är iallfall att matte har beställt en dubbelhundbur att ha i Kjelle, så förhoppningsvis får jag ofta sällskap av någon kompis där bak.

Kjelle ser ut såhär:

Nyårsfrämmande

Kusin Tekla har varit på nyårsvisit. Visst är hon rolig att leka med en stund, men att ha henne bo över här var rätt ansträngande...
Hon var lixom lite FÖR mycket... Hon ville leka, äta och bli kliad dygnet runt... Och hon nöjde sig inte med sin egen mat. Och när matte kliade MIG, trängde hon sig emellan och tyckte att HON skulle bli kliad istället!
Typist tjejer sa husse, att vilja ha bekräftelse hela tiden...
Speciellt ladylike var hon inte heller, hon skällde som en hel karl och rapade ljudligt efter maten. Men ok jag erkänner... Jag gillar henne rätt mycket ändå...♥♥♥