Spårkurs, som blev tävlingslydnad, som blev allmänlydnad…

Jag har en jobbarkompis som tidigare varit instruktör på brukshundsklubben. Efter lite övertalning gick hon med på att hålla en kurs för mig och en annan tjej på jobbet (min systerdotter) som nyligen skaffat sig en boxervalp. Låt oss kalla instruktören för Sorken då hon även är smådjursuppfödare…

Med på kursen var alltså Sorkens egna fyra hanar (en Kungspudel och tre ”Flattar”), Jag och Dino och Boxernvalpen/unghunden Nova med matte. Vi bestämde oss för att det var spår vi skulle kursa i. Dino har tidigare viltspårat en hel del så jag tyckte att det skulle bli spännande att se hur och om han spårade människospår.

Inga problem, själva spåret tog han som han inte gjort annat. Väldigt snabbt försvårade jag spåren med svåra vinklar bara några meter ifrån varandra, och Dino klarade allt.

Kruxet var att han endast var intresserad av själva spåret, spårslutet var för honom totalt ointressant, så han ville bara vidare och fortsätta spåra.

Vi provade allt möjligt som spårslut, allt från föremål till godis och matte eller lillhusse. Men Kung Dino ville bara fortsätta spåra och struntade totalt att det fanns div. fysiska ting i spåret.

Själv tyckte jag dock att han var otroligt duktig och insåg att intresset för spårslutet var något som måste tränas upp för sig.

Eftersom Sorken inte är överförtjust i spetsraser överlag, och ofta slängt ur sig ”köp en ny hund!” när jag bett om råd om träning (ja tonen är rå men hjärtlig mellan oss, så jag är ok med sådana kommentarer :) ), så blev jag tvungen att en dag på jobbet skryta lite om Dinos spårsäkerhet. Jag sa att jag var övertygad om att Dino - bara jag fick honom att ta pinnarna i spåret - lätt skulle slå hennes Flattar om vi började tävla.

Och jodå, Sorken erkände faktiskt att hon trodde att jag skulle kunna sätta honom på att spåra precis vad som helst och han skulle ta det. ”Men du ska klara av lydnaden också!” sa hon med en nöjd min.

??????????!!!!!!!!!

”Lydnaden???” Kung Dinos matte hade lixom missat/förträngt/”glömt bort” att man även måste köra lydnaden om man tävlar i bruksspår…

Sagt och gjort, Sorken drog igång en tävlingslydnandskurs för oss när vintern började närma sig och det iallfall började bli svårt att lägga spår. Sorken har den inställningen att lydnadsmoment lär man in på samma sätt som cirkuskonster. Och hemma på köksgolvet gick det riktigt bra med ”cirkuskonsterna”.

På kursen däremot då vi var på en stor öppen yta och andra hundar, blev både Dino och Nova lite för uppspelta och glada efter varje moment när de fick beröm.

De körde räkrace som aldrig tycktes ta slut av pur glädje. Att deras mattar gjorde allt för att de skulle komma tillbaka så att kursen kunde fortsätta, var inget som de tog någon som helst notis om…

Kursomgång nummer två på tävlingslydnadskursen avslutar Sorken med; ”jag tror att vi får köra allmänlydnandskurs istället, det känns som att ni behöver det bättre…” (asgarv!)