Tummetott

Fick samtal från skolsköterskan till jobbet. Max hade blivit sparkad på tummen och hon ansåg att den nog behövde röntgas för att se om det blev en spricka.
Hon berättade att hon hade sagt till honom att han fick ligga och vila där hos henne tills jag hämtade honom, men Max hade svarat att: "Nej jag är lite blyg så jag vill inte vara här med dig" Det tycker jag var bra gjort av honom att våga säga det trots att han är väldigt blyg. Det tyder på att han ändå törs säga vad han vill. :)

Vi åkte ändå hem för kungen måste få kissa och Max behövde mat i magen då han missade lunchen på skolan. Alla som suttit på barnakuten (eller för all del den vanliga akuten) vet att det kan bli MÅNGA timmars väntan, så en tom mage är ingen bra ide´ att komma dit på.

Fick tag i vår "abulanssjukvårdarsjuksköterskesvåger" och rådgjorde lite med honom. Han tyckte att vi kunde avvakta lite då tummen inte stod i något konstigt läge eller var av. Dock skulle den lindas och han beskrev hur.
Fram åkte bandagelådan och kungen var självklart förste man att köra ned huvudet och sno så många han kunde få tag i. Dino ÄLSKAR att leka med mjuka saker, och ihoprullade bandage var ypperliga leksaker tyckte han. Men icke, det fick han inte för matten.

Han var väldigt intresserad när jag lindade, faktiskt så intresserad att det stora lapphundshuvudet var ivägen den största tiden. När jag var klar sa jag "så!" vilket är ett ord jag ofta använder när jag är klar med något jag gjort med Dino (klippt klorna, borstat honom) och för Dino betyder det: nu får du göra vad du vill för jag är klar".
Just i den här situationen var det inte menat till honom men han tog det så...

Dino gav lillhussens arm ett par snabba, försiktiga slickar och jag utbrast: titta han förstår att du har ont, vad gulligt! Varpå ordet "gulligt" fastnade i halsen när han sedan tog ett rejält tag över handen och bandaget och försökte dra av det av lillhussen...